Bruxo Espadín Joven lanseras den 1 Oktober i tillfälligt exklusivt sortiment på Systembolaget.
Historien om Mezcal börjar för mycket längre sedan när Spaniorerna på 1500-talet tog med destillationstekniken till Mexiko. Indianerna hade länge gjort en fermenterad alkoholbrygd av agavejuice. Denna dryck var helig och endast till för prästerskapet. Spanjorerna insåg möjligheten att destillera brygden som kom att kallas ”Vinho de Mezcal”. Mezcal är det egentliga namnet på alla typer av agavedestillat. Mezcal förknippas ofta och lite felaktigt med att det skall finnas en larv i flaskan. Detta var en gimmick för att sälja mer till amerikanska turister som besökte Mexiko, det finns dock en mängd mer eller mindre fantasifulla historier just kring varför det skall finnas en larv i Mezcal. De flesta mindre kvalitetsproducenterna har idag slutat med detta och har inga flaskor som innehåller larver.
Bruxo destilleras i hjärtat av Mezcalregionen Oaxaca, en knapp timmes bilfärd söder om Santiago de Matatlan på slingriga bergsvägar. Här odlas agave på sluttningar och i dalgångar. I varje by finns det minst en ”Palenque” (Mezcal destilleri). Den lilla familjepalenquen drivs av de tre bröderna Morales och är inte större än ett normalt svenskt tvåbilsgarage. Agaven bakas fyra till fem dygn i en stenbelagd grop i marken. Det fungerar så att agaven läggs ovan på ett lager brinnande träkol, detta täcks sedan med agavefiber från en tidigare omgång och till sist täcks alltsammans med jord. När agaven är färdigbakad mals den med hjälp av en stor kvarnstenen (tahona) som drivs av en åsna. Den saft som man nu får fram är söt och har en honungslik smak med en lätt rökig karaktär. Saften får sedan fermentera på träfat i ca fyra dygn innan den destilleras. Agaven kommer från odlingar i byn. Den lilla kopparpannan som eldas med ved har en mycket begränsad kapacitet men ger en härligt smakrik mezcal, rökig, fruktig och med tydlig karaktär av den bakade agaven.
Mezcal kan till skillnad från sin släkting Tequila framställas av en mängd olika agavesorter. Den vanligast förekommande är Espadín. Mezcal är för det mesta olagrad även om det finns en hel del lagrade Mezcals (reposado), traditionellt konsumeras den dock mest som vit olagrad och kallas då joven vilket motsvarar tequilans blanco.
